Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon sken som mot solen en rimfrostig skog.
Nu satte han gullhjelmen uppå sitt änne.
Mot den sken hans silfrade lock så mjell,
som under en eldsol, ett snöbetäckt fjäll.
Sin ärriga sköld under hufvud han lade;
så ofta tillsammans de hvilat hade.
Vid sidan af bädden, han sedan, på vakt,
de fostbröder: spjutet och slagsvärdet, ställer.
Hans koger och båge förglömmas ej heller:
vid sig han de ynglingavännerna lagt.
Så låg han, när in alla Diarne gingo.
Han hof en vänlig, försmältande blick
på AsiaFreja, som bort strax gick.
En vink af den gamle nu Diarne fingo.
En stilla, betydningsfull blick han dem gaf,
lik höstmånes glimt, ur ett dimbetäckt haf.
Den starke AsaThor stod der så dyster;
han djupast af alla i hjertat var qvald.
Han tänkte: »Skall Öfverdrott nu blifva väld? —
»Ha! Mig det ej anstår, och mig det ej lyster.» —
Så tänkt. Och bland Diarne åter han steg.
Men fadren han såg på dem alla, och teg.
En vink han dem gaf, och de närmare trädde
till bädden der, manligt han sålunda qvädde:
»En kämparing sluten
»omkring mig, och gjuten
»den kraftlösa bloden!
»Till mägtige Odén
»min ande vill ila,
»att stoftet må hvila.»
Ung. I. 58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
