Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
944
Han gullbrynjan öppnat från sida och bröst;
men Diarne sägo med skräck på hvarannan.
Då hof han den silfverbelockade pannan
från bädden, han qvad med befallande röst:
»En kämparing sluten,
»J söner af Oden/
»Med eggskarpa spjuten,
»nu frimodigt gjuten
»den kraftlösa bloden!
»Vi Gejrsodd det kalla.
»Må verlden J lära
»hur de böra falla,
»som lefvat med ära!»
Han slöt. — Liksom måne i aftonens stund,
sen blekhvit han färgat den vestliga brädden,
går saktelig ner bakom suckande lund;
så sjönk han tillbaka på gulltäckta bädden.
Af suckande Diarne omvärfd han låg.
Han teg; men på dem han befallande såg.
Och alla, sen åter en vink han dem gifvit,
på en gång lyfte de eggskarpa spjut,
som, enligt hans vilja, nyss hvässade blifvit,
vid Magtens sten, före juloffrets slut.
De sänkte dem nu i den åldriges hjerta! —
Men AsiaOden med blossande kind,
sig reste. — Ej kännande dödssårens smärta,
han qvad, med en stämma, lik sommarens vind,
när kärligt han smeker en doftande lind.
Han qvad, lik en storm, när den isarna bryter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
