Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kämpen ej glöms
uti ditt hof.
Ofta han far
gyllene ringar.
5.
AGNE, ULF.
Agne.
Hur gläder mig ej deras glädje!
Dock kan den ej mitt hjerta mätta,
det hungrar efter egen sällhet.
Ulf! Ult! det har ej ännu kallnat,
det älskar ännu lika troget
den sköna fången, som du vaktar.
Hur tröga syntes mig de vindar!
Liksom en strådöd*) var vår segling
då hon, uppå ditt härskepp vaggad,
var från mig skild. — Och hur jag följde
med lystna blickar dina segel!
Och när de stormar kring oss tjöto
som ulfvarne på Lapplands hedar,
och natten delade vår flotta
och skeppet mellan klippor vräktes,
då var min sorg, min högsta oro
ej för mig sjelf, ej för min flotta,
ej för den Thron, som Yngve reste
åt sina ättlingar i Norden;
nej, blott för henne — blott för henne!
Men Skjalf är här — och allt jag äger.
Allt! allt! — ack, intet hennes hjerta!
O, nej! jag vet den grymma sanning:
en Göthisk kämpe har det vunnit.
Hon sjelf det sagt Men — Agne äger
den rätt, som segren honom gifvit.
Sotdöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
