Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
Ulf.
Hon gråter tyst; sitt qval hon döljer,
och hennes tårar rinna stilla
liksom ett regn, då solen skiner.
Agne.
Den stolta skall med blidhet böjas.
Se! tallen emot tallen gnides
och ändtlig båda stå i låga.
Ulf.
Ja; — men en skogseld deraf födes,
den flyger öfver berg och dalar
och träd vid träd som slagne hjeltar
i dödens svarta drägter stånda.
Agne.
Ulf! mörda ej mitt hopp, min lycka.
Gå! låt mig af dess lögner mättas.
Fort! bringa henne hit, att Agne
må rusa sig af hennes fägring.
[Ulf går.)
6.
AGNE, allena, stöder sig mot en hög)
mossig sten.
Ja, jag vill hoppas, jag vill njuta.
Bort, bort med hvarje qvinlig oro!
bort med hvart buller, som mig väcker
utur den ljufvaste af drömmar.
Ha! hvad är lifvet utan älskog?
En grumlig, en förtorkad källa,
som aldrig läskar vandringsmannen.
O, Skjalf! o Skjalf! du fagra tärna,
för din skuld Jumals tempel brändes;
ej ville Guden sjelf dig släppa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
