Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
O Jumal! Jtirnal! Ån jag ropar
till dig, och än du vredgad tiger?
År det din helga tysta vilja
att din prestinna sig fornekar?
Att hon sin ed, sitt hjerta offrar?
Ha! hvilken Gud skall jag anropa,
om Jumal sjelf mig ohörd lemnar?
Se! — ren beredes ju det offer,
som trotsar all din magt och ära
Hvem skall den magtlösa då rädda?
Ha! — der den gamle Tolli synes, —
så var hans namn, om rätt jag minnes. —
Mitt hjerta klappar vid hans möte.
Ack! kanske skall hans visdom leda
den blinda tärnan öfver branten.
Måhända är han, o så hviskar
det falska hoppet i mitt hjerta, —
Måhända är han sjelf min fader?
Hvad grymma tvifvelsmål mig gäcka!
6.
SKJALF, LOGE, TOLLI.
Tolli, (för sig sjelf, då han ser baneret
vid altaret.)
J Gudar! Här det höfdingmärke,
som förr jag uti striden förde
vid sidan utaf Frostes fader!
(Nedfaller och kysser baneret. Rusar åter opp.)
Farväl, farväl du gamle stridsvän!
(Torkar tårarne bort, och nalkas Skjalf.)
Skjalf.
Träd närmare, försagde gamle!
fly intet den, som lyckan gäckat.
Loos.
Ett stillestånd behöfver ännu
hans utaf qval nedslagua sinne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
