Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tolli.
Jag skulle ge dig fridens helsning,
jag ville i min famn dig trycka,
jag ville dig min dotter kalla;
men ack! min tunga stelnar, stelnar,
och ådran kyles af din åsyn.
Skjalf.
Din dotter! ack! — jag aldrig hörde
det ljufva ordet till mig talas.
Din dotter? är jag det? O svara!
Låt. mig då en gång dig omfamna,
och en gång barnets sällhet smaka.
Tolli.
Mitt ord är mörkt, liksom mitt sinne.
Jag vet det, och af smärtor krossad,
kan jag ej ge en tröst jag saknar.
Men låt mig än en gång mig sansa.
Kom! tryck mig till ditt unga hjerta
och värm det kalla, stela bröstet.
Koin! usla minne af vår lycka!
Kom! slut mig uti dina armar.
Skjalf, omfamnar Tolli.
O, hur jag trängtat mot den stunden;
och likväl jag nu hemligt ryser,
då jag dig till mitt hjerta trycker!
Förlåt! Förlåt! mig smärtan villar.
O, trösta denna usla qvinna,
som allt, i verlden allt ju miste?
TOLLI, skjuter henne från sig.
Ja, allt! — Om ej din dygd da räddar.
Allt! Gå! — jag ryser att dig sluta
i dessa kärlekslösa armar. —
Gå! Gudars dom uppå dig hvilar;
de hafva ren ditt fall besvurit
förrän ditt öga skådat dagen.
»Din hjessa skall af blodskuld smittas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
