Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
Loge.
O, Alarik! jag vet ditt hjerta
är rent och stolt, — Min fosterbroder!
uti din famn jag vill förglömma
min nesa, mina slafvelänkar.
Ja, jag vill trotsa, trotsa Nornan
att hon all fröjd mig ej kan röfva.
(omfamaar Alarik.)
TOLLI, med tårar.
Så! — än en gång får gubben gråta
af barnslig glädje. — Vänskap! Vänskap!
du, också du mitt lif förljufvar —
Men nu — det är förbi, o, TolliJ
Hvad! och jag ser med barnets fägnad,
hur Loge Agnes son omfamnar?
(betydelsefullt till Loge.)
O, LogeJ jag dig måste väcka:
Du Agnes — Agnes son omfamnar, (går.)
9.
ALARIK, LOGE, Kampar.
LOGE, far tillbaka.
Ha, Gramle! rysligt du mig väckte
ur denna ljufva ungdomsdvala.
Hvad? låg jag i din &mn förtroligt?
och tryckte jag dig till mitt hjerta?
Och glömde jag att i min idra
det samma rena blod månd flyta,
som gjutit vardt utaf din fader?
Alarik.
Håll! Smitta mig ej med de tårar,
som pressas af min faders segrar.
Vet, äfven detta stolta hjerta
har suckat — länge, länge suckat
Och ingen ro det hjelten lemnar,
fast evigt han emot det kämpar.
(öppnar rockaiTD^nJ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
