Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med uppsåt. — Hell dig, vise Gamle!
Hvad? du ju vänder bort ditt öga,
och skyr mig likt ett brottets foster.
Tolli.
I, Gudar! gifven mig den styrka,
som brott och dygd på en gång kräfva. —
Hör! jag har kommit för att tala
ja, att för sista gången tala.
Jag märker att de vreda Nornor
utföra öfver dig de domar,
som kanske Jumal — Junial fällde!
Han kanske straffa vill den kärlek,
som dig i yngre åren smittat,
då Agnes son förväget dräpte
de rofdjur Guden mot dig sände,
att sin prestinnas oskuld rädda.
Nu — nu ett trefallt brott dig väntar.
Men jag vill rädda dig från brottet
och sjelf en brottsling skall jag blifva,
och jag vill rädda dig från hämden,
men sjelf skall hämdens rof jag blifva.
Blott säg mig, om din faders dråpsman
du kände, — ville du då hämnas?
Säg! ville du hans aska gifva
den gärd han af en dotter kräfde?
Skjalf.
Jag svär det vid den höge Jumal,
jag skulle hämnas och utgifva
mitt eget lif att honom sona.
Tolli.
Välan! då skall jag dig upplysa.
Må Gudar straffa sen den mened,
som nu skall smitta denna tunga;
men sanningen skall hon frambära. —
Jag svor din faders namn att dölja;
men — för din räddning, för hans ära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
