Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE HANDLINGEN.
1.
ALARIK, allena.
(Natt. Åskan fortfar.)
Har skön, — har rysligt skön är natten
Kör Thor! din tunga vagn på molnen;
låt honom mot de stjernor välta,
att gnistorna kring jorden hväsa. —
Kör högt! kör högt! att ej mitt öra
kan hjertats djupa suckar höra;
ty Alarik sig qvinligt jemrar. —
O, hvarför blef jag ej en tärna,
som lätta kan sitt qval med tårar?
Förstockad är ju ögats molnstod?
den kan sitt milda regn ej tömma
så länge stormens il den jägtar.
Ha, Skjaif! då Alarik här vankar
ohörd och osedd och förlorad,
då slumrar du i glädjens armar,
då njuter du, och glömmer — glömmer
den usle Alarik, som qvider.
O! denna tanke är en strådöd.
Den är en tung, en väldig klippa,
som rasar ned i vandrarns fotspår
och hämmar så hans långa bana;
men lemnar fangen hjelplös lifvet.
Nu har jag henne sett i gillet,
för sista gången henne skådat!
Det sista afsked henne gifvit.
I morgon bär mig böljan åter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
