Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
till Qärran stränder för att glömma
den älskade, som här jag lemnat.
O! måtte Hjeltars död mig läka!
(tystnad.)
Här satt, här satt min mor, min Drottning.
Här såg, här såg jag henne åter!
En länge efterlängtad stjerna,
hvars uppgång spåmannen knappt trodde,
hvars nedgång står i natt och dimma.
Ha! heligt och förbannadt vare
det stället! — Gudar! höge Gudar!
mitt blod som Hekla böljar sjuda. —
0, Visdom! helga Visdom! fåfängt
du på min staf hugrunor*) skurit;
ack, fåfängt! — ty för djupt du skar dem
och skör han blef. — Ha! ren han brustit.
Den trötte vandrarn står allena
och intet, intet stöd han äger,
och långt han måste uti natten
utöfver glatta isfall vandra!
(till Grund-Koret.)
1, som för eder Konung vaken,
misstron ej Alarik. — Då hettan
den bruna hedens ljung förbränner,
då ilar ju det matta rået
till mörkan skog, att svalka finna? —
Men också der — ha, grymma öde!
der kanske ulfvens mordgap helsar
det menlösa, som ondt ej anat! —
Grund-Koret.
Drott! stolt är ditt sinne;
ho dristar det jäfva?
och djup är den smärta,
som älskaren tär.
*) Hugrunor troddes gifva visdom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
