Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LOGE, kastar svärdet vid altaret.
Nej! Nej! — Mitt söfda hjerta vaknar.
Ej vänskapen ditt svärd vill bloda.
Alarik.
Ditt ord är mörkt som nattens himmel.
Vän! säg hvad är det som dig lockar,
att söka tröst bland nattens hamnar?
Du tiger? — Vildt ditt öga blixtar
som hammaren i Gudens händer.
Hvad vill ditt hjerta? —
Loge.
Mord mig lyster.
Mitt blod, mitt -eget blod jag hatar.
Jag tömmer det. — Se der min seger.
Alarik.
Ditt blod? ditt eget blod, min Loge?
Välan! dig Alarik vill följa.
Vi svurit med hvarann att dela
allt, allt — och ådror sammangjutit.
Säg, vill du från en ättestupa
dig störta uti vågens gömmor?
Hvad? — Eller på uppställda lansar
dig kasta, för att Odén ünna,
och dig med Gejrsodd honom offra?
Kom, kom! din Alarik är redo.
Loge.
Gå! gå! allena vill jag offra,
och andakt kräfver lugn och frihet.
Alarik.
Ack, sjelf jag vet hvad smärtan mägtar.
I vårens glada dar vi frukta
hvarenda kulen vind och önska,
att vintrens snö ej mer må falla;
men sen — när sommaren oss bränner
med all dess hetta, o! då känner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
