Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alarik, står opp.
Ha! — hvilket gny mig hastigt väcker
ur qvalets långa dystra dvala?
Likså uppvaknar ju den döde
af trollmäns höga runor kallad!
Hvem stör min ro? — Jag vill det veta.
(går fram.)
Loge, gömmer pilen.
Hvad? Alarik? —
Alarik.
Ha! Loge! Loge!
Jag länge sökte dig i gillet;
der fanns du ej, — fastän vid hornen
ditt namn upprepades så ofta.
Väl, att jag här dig kunde finna.
Se här det hämdinvigda svärdet,
som dig min fader girigt fråntog.
Han återger det — Tag det, Loge!
Jag rädes att det längre bära.
Jag kan ej glömma dvergens blodsdom:
»Det banesår ju skulle gifva
»åt hvad jag kärast har i verlden? —»
Loge, tar svärdet med värma.
Ha! gamle vän! vi träffas åter.
En gång mig fienden dig röfvat.
Två gånger vännen mig dig skänkte.
Nu — nu —. (hotande.)
Alarik. #
Starkt isades mitt hjerta
hvar gång min fader uti gillet
förbi mig gick; och jag misstrodde
hvar horndryck; —: ty mitt hjerta svällde!
Men Agne gick der glad och sorglös
blott kämpande vid dryckeshornen;
ty han i kampen och i gillet
vill vara lika stor och väldig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
