Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sägen mig, sägen,
stridshjeltens namn.»
Strandvättar.
»Tre dygn vi lyssnat på böljornas sång
vid Svithiods skär.
Den ädle Hjalmar förlustår sig här:
hans kämpar de leka all dagen lång,
uppå blomstrande mark.
En viking der kom; uppå becksvart däck,
bakom udden han hastigt sig smög.
Hans här gaf ett stridsrop; den åskan var stark,
och hafsörnen bort utur klippan flög,
och uttrarna flydde med skräck.
• Dock gäller det ännu ej blod:
den viking blott pröfvar vår Hjalmars mod;
men ingen bland Sviarnes söner
på härskriet lyss eller faran röner.»
Små strandvättar slutade hastigt sin sång
och flydde som störtande flod;
ty härskriet växte för tredje gång.
Den åskan var högljudd, den äfven var lång;
dock fortsattes Sviarnes käinpalek,
och ingen ett fjät ifrån stället vek;
ty ville ej okände gästen dem störa,
och klipporna mera hans härrop ej höra.
När sol steg sedan på klippornas topp;
då hissade vikingen stridsskölden opp,
så hemsk den blodmånen brann!
Hjalmar.
»Hör min helsning, du stridens man!
Förrän du höjer vikingarop,
förtälj ditt namn, dina kämpars tal;
ty jemlik strid är ju ärligt val?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
