Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
Hjalmar.
»Mot Kyrialsbotten *) oss stormen drifver;
snart Bjartmar Jarl vi helsa som värd.»
Odd.
»Jag känner hans rykte. Men tungt det blifver
att gästa hos den, som ej pröfvat vårt svärd.»
Hjalmar.
Tapper är Bjartmar, vis och mild,
ädla tignarmäns yppersta bild.
Odd.
»Hejsan! Der, emot fraggande vågor,
kämpar en drake, som skog uti lågor,
ståtligt den skiner! Ett villebråd då
efter långan vikingajagt vi fa.»
Hjalmar.
»Upp med segel, ut med åra;
framåt i kölvattnets gungande fåra!
Det lätta skall
sjöhästens språng i böljesvall.»
Och framåt de läto nu drakarna ila.
När Odd till vikingaskeppet hann,
förundrad han såg en storvext man
helt makligt på härmannabänken hvila.
Hans ögon på vågen ej fäste sig,
men leende såg han på molnens krig:
hur det ena det andra öfvervann.
Odd.
»Hvem är du, som, dufven af stormens yra,
ej vårdar att sjelf din sjödrake styra?
Har mjöd förslöat din arm och din håg;
du räds ju att helsa den ropande våg?»
På stambordet steg nu den okände opp,
hans hjelmbuske räckte mot mastens topp.
*) Finska viken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
