Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
Nu Angantyr svurit att Tirfing uppsöka....
Nu hotar han alla med svärd och brand
tills Tirfing han fatt i sin röfvarhand.
Hjalmar.
»Frukta ej! Arngrims söner tolf
tre år sökt Tirfing förgäfves.
Och våga de träda på Bjartmars golf,
vår sköld och vårt svärd till din räddning häfves.»
Bjartmar.
»Ingen strid i Bjartmars välde,
intet blod i Bjartmars sal!
Sjelf har jag stridt, när blod det gälde,
och tiden ännu min kraft icke stal.
Sjelfmant jag bjudit de bröder till gille;
ty stridens klippeflod hämma jag ville.
Men länge de gästerna dröja;
jag gissar, att vågorna redan de plöja.»
Värden, likt hans gäster teg,
snart dock djupa tystnan stördes
och ett gny derute hördes;
högt och högre än det steg,
dörrn slogs opp, och midt på golf
stodo Arngrims söner tolf.
Angantyr.
»Sen är vår hitkomst, och kort är vår tid;
ett strandhugg vi gjort, och vi frossat dervid.
Blott horndryckens must är oss nödig nu;
värd, som är gästfri, den skänker ju?»
Bjartmar.
»Mjöd och herberg jag er bjuder
här uti min jarlaborg.»
Hjorvard.
»För vårt herberg ingen sorg!
Aldrig hvilar stridens vän,
under tak som svage vandringsmän.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
