Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
Ej ringa var larmet vid detta gille;
det Odd eller Hjalmar ej störa ville.
Till Aldejuborg *) de vid dagsättning hunno,
der Bjartmar Jarl de i högsätet funno.
Nu hjeltarna helsa och helsas åter,
sin famn och sitt hjerta den Jarl upplåter.
Bjartmar.
»Välkomne, I stjernor, att lysa min borg;
ty här bo midnattens oro och sorg.»
Hjalmar.
»Hvad betyda de tvekfulla orden?
Hvem hotar den lycklige Jarlen i Norden,
som alltid vann guld med sitt svärd och sin plog?»
Bjartmar.
»Tolf berserkar grymma, du känner dem nog,
omkring i mitt välde med härsmagt draga;
de muta de starka och hota de svaga
att yppa för dem hvar dödssvärdet gömdes:
det svärd, som så länge och vida berömdes.»
Hjalmar.
»Jag känner det svärdets saga,
mång kämpes gladaste tidsfördrif:
två dvergar det smidde i fordom tid
åt Odens sonson och fäste dervid
en blodig dom: sin ägares lif
det alltid kostar, och drages dert,
«»4å rinner der blod i dess djupa fjät.»
♦ Bjartmar.
»Rätt sagdt. Men en nyare saga nu hör!
Hos Arngrim råder den gamla sed:
om juleqväll, förrän offret dör,
en hvar af hans söner svärjer en ed
att sin rikdom, sitt rykte föröka,
att vinna beryktade gripar**) och mör.
•) Ladoga »lott.
*4) Klenoder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
