Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjelf Alf vid härgnyet väckt månde bli;
och ämnade slutlig till strids sig laga;
men tänkte i hast på sitt återtåg,
när han den hotande skepnaden såg;
ty alla trodde att gästen den store
en gast eller också ett bergtroll vore.
Bloss och brasa hastigt tändas,
allas ögon häpne vändas
på det stora trollet der.
Endast Yngve orädd är.
Lugn på kungastoln han sitter,
fast den obekanta gäst
nalkas, och ej helsa gitter.
Kungen skarpa ögon fast
på hans anlet: rynkig panna,
blekgul kind och snöhvit lock,
som på axel, bred och tjock,
syntes likt ett snöras stanna.
Djupt och dystert låg hans öga
inom pannebågen höga,
men var fredligt, fromt ändock.
Aftonsolen, hunnen ner
bortom bergen, likväl mild
strålar bakom dem, och ler,
fast en nattlig skugga täcker
ena sidan; bergens topp
likväl högre klarnar opp,
allt som sidan synes skild
ifrån spetsen. Så hans bild
allas hjertan nu förskräcker,
allas kärlek sedan väcker.
Yngve, hög i tal och skick,
gaf sin gäst en vänneblick.
Gästen.
»Undrar du hvad gäst du har?
Mångarmade jätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
