Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
från hvitt uti rödt, och hans kropp den skalf.
Hans blickar som drakeögon ses låga:
hvar blick tycks Bera den glada fråga:
hur länge det samtalet än skulle räcka,
om lian dem ur ruset nu finge väcka?
Så stundligen jagad af svartsjukans qval
hvar afton ur gillet han tyst sig stal,
och oförmärkt gick han i nattstugan in.
Men länge dock dröjde den glada Bera
i konungasalen med fränden sin.
En qväll, då alla på välprydda bänkar
så sömniga sutto och ingen mera
det mjöd ville smaka, som konungens skänkar
i skinande bägare slogo,
och bränderna alla på spishällen dogo,
fast ännu de brakade ofta och gällt;
och stickblossen, hvilka kring bordet man ställt,
så långsamt slocknande tycktes blicka
på Kertissvenner *), som sömnigt månd nicka
mot dem. Då låg, liksom töcknar i dalen,
ett halfmörker tungt öfver konungasalen,
och dörrvakten der halft drömmande satt.
Den glada Bera ej märkte hur natt
gått fram, och hon ännu sig barnsligen gläder
åt Yngves sagor om länder och städer,
om främlingars seder, om konster och skrift,
om jordskalf och rikens förfärliga öde;
då öppnades dörren på gnisslande hakar,
och in kom en skepnad, ej olik den döde,
som jagats af hämnaren opp ur sin grift.
De nedbrände blossen, likt döende drakar,
mot vålnaden blickade röda som blod;
men denne så tyst som en dimma stod.
Den lättskrämda Bera nu upphof ett skri;
och upp stod hvar kämpe att rustningen taga.
*) Fackelbärare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
