Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mild i låter och i tal
är kung Yngve. Odd det gläder;
men det ökar Hjalmars qval.
Ingeborg hans ankomst sport;
hennes qval är också stort:
förrän sol ur böljan skjuter,
inge» sina ögon sluter.
Milda drömmar hemligt stå
vid dem begge, hviska så.
Dkömmarne.
»Nu båda sig hvila.
Fort! låtom oss ila
imellan de väna.
För honom och henne
vi drägt skola läna:
sätt hjelm på ditt änne,
häng sköld uppå armen!
Fäst lin omkring barmen
och gyllene spänne,
kring midjan den smala!
Kom! låtom oss tala,
kom, låtom oss sucka som hon och som han,
och famna hvarann!»
Högt på hvalfvet solen står:
tungt är kungsmöns bröst; hon trår
efter blomstrens andedrägt,
efter hafvets rena fläkt:
hemligen med tärnor många
hon och Svafa ut sig gånga.
Tung är borgens luft också
för de fosterbröder två:
Odd och Hjalmar derför vandra
ut på fältet, långt från andra;
villebråd de eftertrå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
