Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjalmar.
»Odd! hur lifvet skiftar om:
förr, då hit jag återkom,
lätt mitt unga blod sig rörde,
när jag skogens susning hörde
svara uppå vågens svall,
i den lugna viken der.
Na dess våta luft förtär
hug och kraft. Också för dig
tiden långsam blifva skall,
mot den stilla fröjd, du njöt
hos din konungsliga maka.
Hon också får allt försaka.
Hennes tår för min skull flöt.
Kanske snart uti sitt sköt
vaggar hon en son, — han gråter,
ropar: Fader, skynda åter!»
Odd.
»Vän! jag fosterbroder var,
förr än make eller far.
Trogne män min drottning värna.
När din älskade du får,
glad jag till min maka går.
Nu jag är din ledningsstjerna,
derför gäcka ej mitt tal!
I ditt bröst jag ser ett qval:
skrefs ej någons namn derinne?
Hycklare! jag är din vän;
smäda icke svärmaren,
gladt och öppet är hans sinne.
Finnes ej bland Nordens mör
någon, som ditt hjerta äger,
någon, som det klappar för?
Hjalmar! jag förstår dig ej;
ty ditt kalla anlet säger,
likt ditt öga, endast nej!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
