Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad är då ditt hopp — blott äran ?
Haf den slitna vikingsläran
glömmes, när från ögon två
klara himlastrålar gå.
Gagna viggar eller vindar,
om de skaka jemnt vår verld?
Så är blixt och sus af svärd,
hvilka kärlek ej omlindar.
Fosterbror! betänk de orden,
Svafa, Bjartmars dotter, är
vänast utaf mör i Norden,^
och du är den väna kär.
Ja, jag märkte hennes sorg,
då du for från Bjartmars borg.
Redan jag min spåkonst röner;
redan kan jag allt förklara:
ifrigt tänkte du försvara
Bjartmar emot Arngrims söner;
tyst du gick kring berg ochl dal,
att dem yppa hjertats qval;
då du ifrades att fara
från min drottnings glada sal.
Och hvem hvar, som här dig mötte?
Nyss dig Svafa hemligt stötte
uppå arm och hviskade
att hon med de andra ginge
ned till stranden för att se
villebrådet, som du finge.
Allt förstår jag; men du döljer
allt, ty tviflet kärlek följer.
Har jag gissat orätt ? — Nej!
Men jag blygs, jag lider ej
att en jarlamö dig plågar,
kanske med en qvinnonyck,
dig, som allt för qvinnan vågar
emot vikingars förtryck.
Men så är det stolta kön:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
