Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
armen är trogen, när hjertat har mod.
Aldrig mitt bröst någon fruktan känt.
Men Odd! ett ord jag hviska bör —
blott tysta natten och du det hör;
vet, mig tvenne gånger händt
under sista ledingsfàrd,
att i qvälln jag såg ett svärd
likt ett höstligt nordsken glimma:
blodröd var dess starka strimma
och den i mitt hjerta trängde,
då en högväxt hamn det svängde,
ropande: »Du Tirfing sett,
»drakars gift är i dess bett.»
Odd.
»Kanske synens tydning hvilar
på vårt möte och vår strid:
gift är ock på mina pilar;
ringa fara är dervid.
Liksom du, jag armen har,
till min vän i farans dar.
Men en syn du tyda vill;
har då jag ej rätt dertill?
Hvad jag sett ditt hjerta såra,
kan mitt öga icke dåra.»
Hjalmar.
»Odd! din spåkonst gäckar dig:
liksom kärlek gäckat mig;
men det anstår ej en man
att det gudaordet nämna,
då han mön ej vinna kan,
och ej heller kan sig hämna.
Ja, då ej engång han vet
hennes hjertas hemlighet,
och då han, af segern lydd,
svurit qvinnan hämd och skydd.
Djup förnedring kallar jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
