Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta öde; och min låga
bör jag dölja,»
Odd.
»Dubbelt svag
är en man, som ej djerfs våga;
Nornan sjelf han ej bör fråga.»
Hjalmar.
»Nornan gifmild är — och njugg:
liksom starka hjeltehugg
blindvis klyfva sköldens rund,
så hon från sin gudahöjd
skiftar jordens ringa lotter.
Men mig bjuder vårt förbund
med dig dela qval och fröjd:
se då i mitt hjertas grund,
Odd! jag älskar — Yngves dotter!»
Odd.
»Du är hjelte, fosterbror!
lyeltars ätt är gudastor:
Odén qvad ju: »Rädder man
»aldrig fager qvinna vann.»
Hjalmar.
»Fosterbroder! hjertat plär
famna hvaije hopp så gerna;
men hvad hopp har jag väl här?
Endast såsom qvällens stjerna
blickar uppå seglarn ner,
speglande sin bild i sjön,
så den fagra kungamön
i ett fjärran på mig ser.
Fjärran! — Ej mitt öga når
jungfruburen, der hon går.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
