Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men fäste på Svafa sin vännebück;
så strålar på grafven en sörjande stjerna.
Af matthet Svafa i sömn nu föll,
halftliggande, hand under hufvud hon höll.
SVAFA, sofvande.
»O fader! o fader, du var mig så huld:
låt Hjalmar ej falla för Svafas skuld;
låt mig få dödssvärdet lemna
åt Hjalmar den tappre Må du mig nämna
hans räddarinna, om icke hans brud.
Jag Tirfing har vaktat, efter ditt bud:
låt mig det nu taga från klippeön;
o fader, o fader! hör min bön!»
Två gånger med ljud, mera starka än döfva,
hon ropade så, och skön Ingeborgs tärna
det hörde; men listigt hon låtsade sofva.
De qvinnor speja så gerna.
Ingeborg.
»Svafa! Vänlig sömnalf viftar
kring dig stjernevingen,
som af evigt ungdomshopp
jemnt i drömmars färgglans skiftar,
då jag täljer tröga stunders lopp.
Ack! af milda alfer ingen
sluter mina ögonlock;
ty alltjemt min tanke ilar
dit, der Hjalmar hvilar,
hinner icke dit ändock!»
Sin dröm upprepade Svafa och gret;
skön Ingeborg häpen bemärkte det
Ingeborg.
»Vakna, o Svafa, vakna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
