Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
din älskade fader da tyckes sakna.
En underlig dröm för din inbillning stod.»
Svafa.
»Haf tack, haf tack, att du väckte mig opp:
en älskad vän der samm i sitt blod...!»
Ingeborg.
»Du yppat en smärtande hemlighet;
du mördat min glädje, mitt hopp!»
Svafa.
»Hur lydde mitt tal? Förtälj mina ord.»
Ingeboro.
»O, älskade Svafa! jag faller till jord.
Min strid är gruflig, min fruktan stor;
men hjertligt ändå jag min Svafa tror.»
Svafa.
Du kan det, vid Gudar! du kan det våga;
din Svafa är redlig: hon trotsar hvar plåga.»
Ingeborg.
»Förlåt min tvekan! Du älskar så tyst;
men säg: har din Hjalmar din kind ännu kyst?»
Svafa.
»Min Hjalmar? —O, Ingeborg! ännu han är
blott din; jag det vid Gudarne svär.»
Ingeborg*
»Blott min ? blott min? Hvilken vännetröst!
nej! qvalet bor evigt i Ingeborgs bröst.
Dig Hjalmar kan vinna, och dig bör han äga;
ej Bjartmar ett nej till Hjalmar kan säga.»
Svafa.
»Din Hjalmar är hjelte: han fordrar en lön;
han blickar ej neder på jarlamön.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
