Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fast drömmarnas tydning hon honom sade.
Snart hörde han svalornas vårdagssång,
då tog han Tirfing, sin brynja och sköld,
och kyste Svafa, för sista gång.
Angantyr.
»Tiden flyr. Vid Samsö nejd
ropa korp och örn på fejd.
Bort, till Bolm, der elfva bröder
redan lägga draken at!
Död är stridens säkra slut:
om för Hjalmars svärd jag blöder,
på mitt mod och kärlek tänk!
Låt det barn, som du mig föder,
bli din första brudeskänk!»
Svafa allena.
»Far till dödarnes mörka hamn,
far med dina sambröder elfva!
På blodiga Samsö sofven nu sjelfva
i ulfvagap, som jag i din famn!
O, Tirfing! fyll löftet! tag ägarens lif,
och frid åt Hjalmar och Bjartmar gif!» —
Hem drog Bjartmar till Aldejuborg,
fann sin Svafa förtärd af sorg.
Förgrymmad han blef på de fega män,
som flytt från hans Svafa; men grymmare än
hans hjerta sig tände mot Arngrims söner.
Förgäfves besvärjningar, offer och böner! —
Bjartmar.
»Tirfing för alla, alla jag dolt;
ej för gods eller guld jag det sålt.
Och du, min Svafa! högre i värdet,
tusenfallt högre än dvergasvärdet,
dig den listige äfven stal,
i gästfri sal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
