Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
då tror jag min delning
rättvis och broderlig är.»
Den väna Svafa, vid dessa orden,
på darrande knän sjunker ned till jorden:
hvar blick henne tröst och råd förnekar;
till Bolm de elfva beserkar foro,
att dagligen öfvas i kämpalekar;
nu Svafas förtrogna blott tårarna voro.
De bortflydda tärnorna sent vända omT
ej vetande hvad uti borgen hände:
den brudgummen än ingen dödlig kände;
ty aldrig i dryckessalen han kom:
Som ulfven sig gömmer i nattlig kula>
så njöt och sof den brudgummen fula»
Ek Budsven.
»Mig hemligen sänder din fosterfar;
förstår du den runan, så gif mig ett svar.
Var snar, var snar l»
Svafa.
»Hell den, som dig sände! Jag runan förstått;
men säg, att Angantyr dödssvärdet fått,
och qval är min lott»
Tillbaka svennen ur borgen smög,
och bort som stormen till Upsala flög,
på vilda renen. Men Svafa förstod
att budet gälde ett älskadt blod:
»O, Hjalmar! ren vinkar din straffande hamn;
hvar blodsdroppe silas på Svafas namn.
Och när min fader min vekhet hör,
förbannelse han till min arfvedel gör...!»
Nu Angantyr rysliga drömmar hade;
dem Svafa hörde med skräck och köld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
