Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
ur vassen, der vi gunga;
jag bort med dem vill ila,
och får ej hos dig hvila.
Den vingade drake
tycks hejda sin fart;
söij icke! — din make
här möter dig snart.»
Honan.
»Ja, sorglig är
den sucken som min,
då du jagas in
bland klippeskär.
flyg älskade make! flyg fort och snällt
bär kungsdottrens suck öfver böljefält!»
Gynnande medvind draken bekom,
sen klippa och skog hade dansat om;
de sig liksom hamnar i djupet sänkte.
Tiden för Odd snart syntes lång:
icke en vexling, en storm, ej en gång
en vikingastrid dem Nornorna skänkte!
En dag han i sömn under skeppstältet låg,
men Hjalmar satt tyst och på Ingeborg tänkte,
då hastigt två stridande långskepp han såg,
och opp han sig reste med brinnande håg.
Hjalmar till sina män.
Spända segel, utsträckt åra!
fram att kämpande isbjörnar spåra.
Tyst och fort!
brusandet kring vårt roder
sofver min fosterbroder;
han får ej väckas, förrn jagten vi gjort.
Hejsan! jag känner den flammande drake:
hos dig, kung Hake
mitt svärd en skuld ännu har.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
