Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty mig synes Tirfing slö,
blott god mot en krämare eller en mö.»
De berserkar gräujade vildt häråt,
och drakarna styrde åt olika stråt.
Men dystert var allt i Upsala stad:
ej Yngve var språksam, ej Bera glad.
Skön Ingeborg blek i Jungfrubur satt.
Lik skrämde vandrarn, i fjällets natt
när fjärran och matt
tindrar för honom en enslig stjerna;
så allena, men ljus och mild,
ser hon en enda tankebild, —
ack! hon ser på den så gerna!
Hjalmars, Hjalmars bild hon ser;
hon ej känner någon mer
Dag och natt var henne lång,
sömn och hvila var så kort,
sedan Hjalmar seglat bort.
Som en vålnad dimmeklädd
måne blickar mången gång
ned på silfverstickad bädd,
der hon lockigt hufvud sänkte
och uppå sin Hjalmar tänkte.
Glada tärnor henne smekte,
med dess rika lockar lekte;
o! för hennes själ då stod
Hjalmars skugga, klädd i blod!
Glada Bera trädde in,
dolde visligt sorgen sin:
gret väl sjelf, men ändock log,
fränkans hand hon hjertligt tog.
Bera.
»Söij ej! Nornan är dig huld
Hjalmar fick ju af din far,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
