Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
ringen, som hans egna dar
skyddat. Gälda nu din skuld:
glädje åt din fader gif,
ej med sorg förtär ditt lif.
Tid och afstånd äro nu
dina läkare, om du
deras runor nyttja vill;
hoppet hörer ungdom till.»
Ingeborg.
»Tid och afstånd? — Såren, Bera!
läkas utaf ingendera;
de blott hjertats strömmar ägga.
Skogseld, fast förhuggning görs,
lefver — ja! fast vintrar lägga
sina drifvor deruppå,
slocknar glöden ej ändå:
den af vårens stormar förs
öfver askegrunden,
och i bast står hela lunden
hela skogen uti låga:
det är tidens allförmåga,
det är afstånds magt också.»
Bera suckar och kan icke svara;
ty hon sjelf, af sorger tärd,
trånar i sin solskens verld;
söker der att okänd vara.
Men Yngve han fann sin borg så tom,
sen Odd och Hjalmar nu voro borta.
På vågorna önskar han tiden förkorta,
så trår utåt hafvet en husvill lom.
Kung Yngve sin gyllene drake besåg,
en helsning den suckar på gungande våg.
En hvissling der hördes från tackel och mast,
Kung Yngve det märker och stannar i hast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
