Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att offer till Gudarne görs
af far, af fränder och vänner.
Till Hjalmar blott hennes tanke förs,
och ensliga vakan så klagan hörs.
Ingeborg.
»Redan långa vinternatten
flytt, och solen tidigt vaken;
ren förfört den djerfve draken
ut, långt ut på trolöst vatten;
och nu kommer vinteril,
stark och lömsk som trollets pil,
flätar is kring rå och tåg,
färgar svart den lömska våg,
der min kärlek vaggar fram!
Gudar! hvi fick ej hans mö
den lycka, den tröst
att sitta vid honom, å gungande stam,
och is och snö
smälta bort vid sitt lågande bröst,
k eller ock med honom dö!»
Sagdt, och stum blef hennes röst;
ty ett blodrödt flammesken
slog den ljusblå ögonsten,
alltid perlesattj af gråt.
Rädd hon tänkte: O, det var
Hjalmars vålnad; bud den bar
irån hans långa dödningsstråt.
Ja, sitt^löfte löste han;
välan! välan!
För mig ingen klagotid finnes;
mitt löfte jag också nu minnes:
ja, brudgum och brud skola följfcs åt.»
Sorgens mö så i sin håg
tänkte, då hon ändras såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
