Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
brottets ormayngel der
sjelf du fostrat.— Slaget syfta
fort och säkert emot mig!
Se, jag redan grånad är,
hör, jag ännu ropar dig,
här vid Åsars tempelgård.
Du min ättefader slog,
jätten med de åtta armar,
men du var ej hämnad nog;
derför blef mip lott så hård,
derför du dig ej förbarmar
öfver brottslingen, hvars brott
vållades af Odin blott.
Jättars skräck! om än du ser
Storkvids ätt med ögon bistra,
och din Mjolner ej är släckt,
eller utnött, låt den gnistra
låt den strax mig krossa ner!
Yid dess sken jag oförskräckt,
som den ilskne Loke fräckt,
skåda vill min banas slut.» —
Så Starkodd den gamle frustade ut
gallan af evigt frätande qvalen
och långsamt gick han till kungasalen.
Men ädle kung Yngve at järtecknet rörd,
stod ensam, så lugn och fast
Han bad, och hans bön blef af Gudarne hörd,
och ovädret flydde i hast.
Då såg han en qvinnohamn der stå
vid Gudahögen qvar.
Dess öga var halfsläckt, och stelnad hvar lem,
men krampfullt sig rörde den hvita barm.
Han talte; hon svarade icke derpå.
Nu såg han att Drottning Bera det var,
och han snabb henne bar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
