Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sång och stoj i gillet råda,
och kung Yngves söner båda
bölja munter kämpalek
med ung Hugleik, som beständigt
undan kämpaprofvet vek,
smög till Starkodds knä behändigt.
Liten Erik, djerf och stark,
i sin skygga frände fattar
och slår honom ned till mark.
Gamle Starkodd deråt skrattar;
men sin bror ung Jorund tvang
att den fallne fränden lemna.
Denne ville nu sig hämna:
mot ung Erik stolt han sprang;
men på knä han falides ned,
och ett muntert larm sig spred.
Högt och hånfullt Starkodd log
så att hvalfvet tycktes skalla;
bistra sutto fränder alla,
då ung Hugleik koftan drog
från sitt liljehvita skinn,
för att visa moder sin
några hullsår. Ingen tröst! —
Ut han sprang med harmfullt bröst.
Yngves söner följde med,
for att åter stifta fred.
Men i kungasalen in
steg kung Alf, när detta hände.
Misstrons gift hans ådra brände,
fast hans kind var slapp och blek.
Starkodd sig till honom vände,
nordanröst i skakad ek.
Starkodd.
»Vek är din son:
på kinderna röda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
