Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den skålen tre gånger de drucko så glade
och skalden den gamle till Yngve sade:
»De evige Magter med bifall skåda
din brödratrohet. Du lönas af dem.
Din Ingeborg, dina söner båda
skall jag som fosterfar stöda och råda,
tills Hjalmar segrande kommit hem.»
Nu smög sig Älf i kungssalen in;
der satt kung Yngve med fränkan sin
och talade åter om fordna tider,
om hjeltars fall efter segrande strider,
Hans breda svärd låg ännu på knät;
skön Bera tankfull betraktade det.
Kung Alf, soin ulfven vild men skygg
gick fram med långa — långa fjät
så tyst, så tyst bakom brödrens rygg,
och rände sitt svärd i hans lunga.
Men sårade elgen hämnar sin död!
kung Yngve sitt svärd månd slunga
mot Alf, och klöf hans hjessa itu.
Der lågo de liflöse bröder nu,
och Beras skri genom salen ljöd.
Sjelf gamle Starkodd stum der stod
för första gången svek hans mod,
och qvalfull hof han opp sin röst:
»Ja, trohet ej finnes i menniskobröst!»
Morgonsol ur blodig sky
blickar hemsk, och lutar rädd
pannan mot en dimmebädd.
Buller går bland kämpaskaran,
svärden dragas
och de svagas
enda värn är strax att fly.
Föga gagnar likväl flykten;
bullret, faran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
