Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
Hjalmar.
»Det är hafvets kulna vind,
som min ådra kyler.
Morgondagg är ännu sval;
brynjans tunna kopparskal
icke värmer, endast skyler.»
Odd.
»Såg jag ej din varma hand
smälta isarne på tågen?
Gick du ej i frusna vågen,
dragande din köl på land?»
Hjalmar.
»Odder! Göm de ord jag talar;
blott för Irlands berg och dalar
nämn dem någon gång
i en hemlig minnessång.
Ofta du om Tirfing talt,
och hvart ord mig hemligt qvalt;
Ja, en sorglig anderöst
hviskar ofta i mitt bröst:
»Tirfing! Tirfing!» Och jag känner,
mina mannasenor dö
utaf köld, fastän mig bränner
kärleks hela flammesjö,
när jag minns min hulda mö.»
Odd.
»Stilla, Hjalmar! låt ej vinden höra
dina drömmar; lätt den kunde föra
dessa ord bort till den kämpahop,
som i Unarvåg*) bevakar
våra sköldbeprydda drakar,
och ’der sprida fruktans rop.
Angantyr, så ryktet säger,
*} Uuarvåg och MunarvSg forntida hamnställen på Satnsö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
