Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
ned ifrån din bleka kind.
Hviska då med qvällens vind,
hvad du skådar på vår jord!
Låt din blick bli dina ord.
Hvad du såg, och hvad du hörde,
du för skalden ofta sade,
och ditt språk han endast förde,
när för jordens barn han lade
lösningen af tingens skick;
siarandan från dig gick.»
En Röst.
»Sol ännu blundar,
strid likväl stundar:
Hjalmar och Odd gå i land
på Samsö snäckhöljda strand;
Arngrims söner de söka
att örnars gille föröka.»
Skalden.
»Himmelska tärna,
trofasta stjerna!
Låt skalden fa höra
det samtal de föra.
Ha! plötsligt ur töcknet, som omgaf dig nyss,
blickar du fram — Ur min jordiska dvala
väcks jag; och redan du låter mig skåda
de härklädde vännerna båda.
Du låter mig höra hvart ord, som de tala!
Fiken jag blickar på dem och lyss.»
Odd
»Fosterbroder! från din kind
rodnan flytt, liksom i vester
solen drar en blekgul rand
öfver sig. Hvi är din hand
kylig som på grafvens gäster?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
