Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redan min siaredröm är slutad,
sen bort du gick!
0! när blir det frid? När blir det dager?
Du arma kungsmö, hvart hopp dig bedrager;
din gamle fosterfar, sjelf utan tröst,
förmår icke lugna ditt stormiga bröst.» —
Mörker, tystnad. — Blott ett sorgligt dån
hördes ifrån Fyrisån,
ej dess gula böljor blänkte.
Fyrisvall stod ödsligt tom;
ingen vandrare der kom.
Men i Hugleiks kungasal
sång och strängaspel man hörde;
Ingen på skön Ingeborg tänkte,
hennes oro, hennes qval
ingen, ingen rörde!
Ensam i den mörka natt
hon i jungfruburen satt.
Menskofjät der hördes nu:
»O min kärlek! är det du,
som besöker mig? — Träd in
till din brud.» — Och in nu steg
vålnaden från bättre dar:
hennes hulde fosterfar.
Opp han lyfte handen sin,
såg mot himmelen och teg.
Ingeborg.
»Hafva stjernorna svarat
på siarens ord?
Du vise på jord,
hafva himmelens starke förklarat
hvad öde min älskade mött?
Har han fallit för Angantyrs svärd?
Har på lömska klippor hans drake stött?
Du tiger? — Din siare visdom är flärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
