Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
Hon gallringen lade vid liljebarm,
af giftiga ångor den kändes så varm.
Odd.
»Tag ringen bort! Af Tirfings gift
han druckit; dess runa är dödens skrift.
Din hand på Hjalmars sår icke lägg,
din mund icke för till hans mund:
det gift som kommit från Tirfings egg
dig mördar på stund.»
Ingeborg.
»Bringar Hjalmars kyss mig döden?
Förenar en kyss våra öden?
Välan! det ordet ger tröst.
Nu svalkas redan mitt brännande bröst.
Ha! solen sjunker i vesterlid;
nu är natt, nu är tid
att Hjalmar sitt löfte hålla skall,
och mig besöka efter sitt fall.»
En Röst.
»Här är jag, här är jag, älskade brud!
fast icke ditt öga mig ser;
ty vinden mig lånat sitt suckande ljud,
och dimman mig lånat sin nattliga skrud,
tills sorgen en sång och en säng mig ger.
O! sen hvarje afton, vid Fyrisstrand
vi mötas och trycka hvarandras hand.»
Nu fullmåne opp utur svartblå våg
med blodrödt öga på Ingeborg såg;
hon idligen spejar och lyss.
Ingeborg.
»Hvem var det, som kom, och som hviskade nyss?
En aning högt i mitt innersta ljöd,
Ling. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
