Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dröjen en stund,
tills min lågande mund
löser ert brödraförbund.»
Hon närmar sin mund och sin liljearm;
så säll, så säll hon sig tycker:
snart sofvande älskarn hon trycker
till svällande barm.
Men Odd tillbaka den svärmande rycker,
och ropar »fly!» —
Som åskljudet rullar från sky mot sky,
så rullar det ljudet från öra till bröst
hos henne. Hon fruktar hans vänneröst.
Ingeborg.
»Du väcker min älskade. O, var tyst!
Jag känner den gyllene armring, han bär;
min gåfVa, min sista gåfva den är,
jag vet, att ofta han den har kysst
Se! armen han sträcker ur höljningen der.
Ha! högt det svindlar för öga och öra;
en helsning jag tycker mig höra.»
Ringen.
»Dig Hjalmar tackar för hjerta och hand.
I skuggornas land
nu hvilar han sig;
hans eviga dröm är om dig, — om dig.»
Ingeborg.
»Har Hjalmar fallit för Angantyr?
O gyllene ring, din lösen var dyr!
Du dvergasmide, du hatvärda guld,
du har icke räddat hans lif.
Det var din skuld, det var din skuld;
min mördare nu äfven blif!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
