Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
Nionde Sången»
Vintrar kommo, vintrar flydde;
jungfruskrud än jorden prydde,
än i enkedrägt hon stod;
utan rast gick tidens flod.
Men liksom en vädersol
tynar af bland moln och dimma,
och en matt, en blekgul strimma,
dröjer än på himlens hvalf;
så på Sviars kungastol
satt Kung Hugleik, son af Alf,
medan Yngves söner foro
vidt i härnad; men hans hof
glömde hjeltars bragd och lof:
Fidlare*) och lekmän voro
dörravakten; höghvälfd sal
ljöd af deras sång och tal.
Svärdsklang ej derute hördes;
ej ett gny af kämpars pansar,
ej af sköldar eller lansar;
men derinne hornet fördes
ifrån morgon och till qväll;
och när Dag sitt rosentjäll
slutit hop i vesterns skyar,
glam och sång man jemt förnyar.
Då steg der inom den breda
donen kämpahamn; han varit der förr.
Två stora glanslösa ögon han* slog
så stilla mot höjden; men när han dem hvälfde
•j Spelmänner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
