Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omkring, hvarje lekman och fidlare skälfde.
Så långa men jemna steg han tog.
Ett tveeggadt svärd i silfverbälte
mot kanten af tunga guldharpan slog;
dock teg den åldrige, blinde hjelte.
Hügleik.
»Gäst träd närmre fram till kungen,
säg ditt värf, ditt hem och namn!
Ha, jag känner dig forntids hamn!
Välkommen gamle, med vintrens hår
gläder du alla, likt blommande vår.
Hög som en alm öfver solbrända ljungen
stark såsom hafvet mot jemnsluttad elf
så ibland nordliga skalder du står,
så ibland dem din högstämma tøuder.
Kom! Dig Sviakonung sjelf
vännehandslag bjuder.
Sitt på gyllne högbänk ned,
njut vår glädje, följ vår sed;
strid och kif icke väntas af den,
fridsäll den famnar gamla och unga.
Kom då gamle, för dessa män
forntida qväden att sjunga!»
Lugn den blinde Siarn trädde
närmare till kungens bord,
hof sin panna upp och qvädde,
lik en stormvind, dessa ord:
Skalden.
Kung! skall forntidssång jag qväda,
fädrens hamnar opp då träda;
föga lär det fägna dig.
Se, jag gammal är och blind;
men ännu mitt siaröga
lyses utaf andar höga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
