Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gå en man, en ryslig bild
af Jotunners gamla ätt.
Som en stormil far i dalen,
osedd, dock förmärkt af alla,
så ban kom i kungasalen.
Kämpaskaran fort blef skild,
stirrade och fällde händer,
då den gamle Starkodd stod
inför Hugleiks kungastol,
lik en halfsläckt vintersol,
sjunkande i moln af blod.
Starkodd.
»Sjödrott Hake sände mig
högt hans namn kring Söderns länder
ljuder. Nu vid Fyrisvall
genljud deraf höras skall,
dit till strids han kallar dig
förrän månes hjul sig vänder.» —
Modet ropar, och Hugleiks själ
vaknar; hans hjerteblod börjar att sjuda.
»Lekmän och fidlare, faren väl!
Nu må Valkyriornas sånger blott ljuda!
Samlens, J trogne! jag kallar er hit;
vill nykommen gäst till svärdsgille bjuda!»
Lekmänner lupo än hit, än dit.
Ringa var hjelpen, kung Hugleik bekom[;
men under drabbningens mördande tummel
lik ett föråldradt, mossbeklädt kummel,
skalden den blinde bredvid honom stod,
gjöt i hans hjerta klokhet och mod.
Varsam och lugn, den åldrige hörde
svallet af stridens hvirflande flod;
oklok ifver dock konungen förde
in mellan fiendens tätaste led,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
