Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
högg mången ringbeprydd krigare ned.
Hugleik nu såg sina ättlingar unga,
digna för Hakes väldiga spjut;
hämdlysten hof han sin klubba den tunga,
rusande åter bland fiendeskaran.
Ovana armar snart mattades ut;
men lika blind han trotsade faran.
Hjelm han ej hade, sköld han ej höll;
af Sjödrotten Hake han nåddes och föll.
Så striden vardt slut
Den gamle skalden ensam gick,
mot stjernorna sin skumma blick
han höjde då och då,
suckande så:
»J höga andar! som ert bo
ren byggt i stjernehvalf,
du starke Yngve! dystre Alf!
tag upp min bön, om grafvens ro
skall söfva ert multnande stoft!
Hören mig! hamnar af Ynglingaätt,
och skynden er ned ifrån stjernstedt loft^
att ännu de älskade hemställen hägna.
Se, främlingar trampa Fyrisslätt,
och ljudet af fräcka vikingaqväden
skakar kronan af heliga träden,
i Upsala fridlysta offerlund.
Låten ett eldmoln ned på dem regna.
Med stormande vingar, i midnattens stund,
må J som lågor kring kungssalen ila,
och störta den ned på de män, som der hvila!»
Så skalden gamle och bort han drog
till milde Bjartmar sin väg han tog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
