Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lyd mig broder! jag är äldst,
och jag väljer segerlotten!»
Erik.
»Nej, jag Hake möta skall;
nog af strid dig återstår.
Glad jag tänker på mitt fall,
blott du segerlönen far,
och jag uppå Fyrisvall
vid vår faders ätthög får sofva;
störst blir för mig denna segergåfva.»
Så bröderna. Men Kung Hake ej hvilar:
hög som ett troll mot Erik han ilar.
En tapprare hjelte ej Norden såg:
I strid var hans gång blott ett segertåg,
så ville han nu äfven sluta sin färd:
baneret han nedhögg och lade sitt svärd
igenom ung Erik. — Härliga fall!
så dignar en ung, en skyboren tall
i röda ljungen. — Nu Jorund hans död
vill hämna; men fåfängt hans stridshorn ljöd.
Ej någon det märkte. Han stod der allena:
hans blod det rann och matt var hans sena.
Förgäfves han kämpat; han måste fly. —
En storm var Hake, en thordönssky:
mång kämpe från hjessa till midja han klöf,
och Sviarne föllo som frostiga löf.
Striden har tystnat; på skyar blå
de fallnes hamnar som strömyr gå.
Striden har tystnat; från aflägsen Qärd
blott döfva vindströmmar höras;
men icke de sofvande störas,
som bäddat sin säng på sköld och svärd.
Helt tyst står segersäll Hake också,
och sig mot sin klubba stöder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
