Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men länge satt Hake på Konungastol,
lyste i bragder som blodstrimmig sol,
när den sig lyfter ur stormiga sjön.
Stolt han förglömde att likväl en lön
vore åt röfvarekonungen ärnad:
fjärran var Jorund med Erik i härnad;
hos sönerna båda af Yngve Kung
var blodet så varmt, och viljan så ung.
Eriks och Jorunds Fylgjor.
»Långsamt, dystert rullar
gula Fyriså;
omkring Gudars kullar
mörka töcken stå!
Stor är Asadrottars sorg:
främmande Drott bor i Sviars borg.
Vimplar vinka, vågor svalla,
att till ättmäns hämd er kalla.»
De bröder Fylgjornas uppmaning lydde,
till hemlandet kära drogo de hän.
Kung Hake sändt bort sina brynjade män;
dock ej för de hämdlystna örnar han flydde,
som kommo att fordra sin arfslott igen.
Ren striden begynnes: nu svärdhugg bytas,
nu hjelmarna bugtas och sköldarna brytas.
För Hake är svärd och klubba så lätt;
dig gäller det, höga Ynglingaätt!
Jorund till Erik.
»Broder! med din skarpa egg
helsa främlingsskaran djerfva:
dem för dina fötter lägg,
som vårt guld än hoppas ärfva.
Jag vill möta röfvardrotten;
ingen för hans spjut sig frälst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
