Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245;
för bort ett minne ifrån jorden.
Ja, mina dystra harposlag
förklingat ren! — Men hvad?
På flammande vingar
ett namn likt draken sig svingar
allt högre och högre från dag till dag!
Hvem är det, hvars rykte ilar omkring
med sköldebrak som på Allhäijarting?
Hvem är väl den mö, som i kämpars rund
ej lyster behaga;
och dock, likt en saga,
dess ord flyga om från mund till mund.
Hvem är det, hvars bild som en stjerna brinner
på hjeltars rustning, i silfver och guld?
O Hervor! Hervor! jag känner ditt namn.
Fast icke min röst dig hinner,
den hinner likväl till din moders hamn,
den väna Svafa. Ur midnattens dimma
jag sett hennes vålnad vid fullmånens strimma,
hon suckar till dig som vårfläkten mild:
»O dotter! du är som din fader vild.
Af siarn du dömdes att sofva i grafven,
och nu vill du rasa som stormil kring hafven!»
Den gamle, blinde skalden teg;
men Hervors själ lik ett åskmoln steg.
Som barn hon vant sig vid svärd och sköld,
som mö hon vant sig vid stolthetens köld.
Hervor.
»Sköld på armen,
svärd i bältet,
lans i handen,
hjelmen på I
Tungt mig hjertat slår i barmen;
ut på fältet,
hän till stranden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
