Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hervàbd.
»Eget rykte, eget namn
är mitt allt — I männers famn
smyger friheten sin kos,
vissnar lifvets skönsta ros.»
Angantyr.
»Qvinnohand ej gripa kan
Tirfings fäste; om det svänges,
hjertat uppå mo och man
af dess giftdunst genomtränges;
smärtor sväfva i dess krets,
döden sitter på dess spets.»
Hervard.
»Tror du mig som ungmö svag?
Ha! blott ringa aktar jag
ett på bragder fattigt lif.
Ur din hög mig Tirfing gif;
då, först då, min sorg försvinner.
Gif mig det, om än det brinner
högt som edra ättehögar;
uti blod dess egg jag lögar.
Årån gör mitt hjerta lätt.
Jag ej äflas för min ätt;
må den stiga, må den falla!
Nornans dom är öfver alla.»
Sagdt; och upp utur flammande hög,
likt glödande eldbrand, dödssvärdet flög.
Strax mörknade allt, och den bäfvande ön
sig våglikt rörde som svallande sjön.
Men Hervor drog fjärran till okända öden,
med brödren af döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
