Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263;
Der sitter en fogel pa Nordens berg
hela året om,
och ingen vet, när dit han kom,
och ingen vet, när dän han far.
Han har ingen skepnad, han har ingen färg,
ej någon ännu honom skådat har;
men hans röst är hörd utaf alla,
och Minne man plär honom kalla.
Ännu som i föcføtas dar,
den fogeln stundom hörs sjunga:
»Vaker opp, J gamle och unga!
Se, örlig hotar ert land:
öfver himlen sig drar
en varnande rand;
af Tirfing en afbild den ära...
Så sjunger den varnande fogeln der,
att väcka det slumrande kämpasinne. —
Och när, med tårar på sin kind,
och ensam med sin älsklings minne,
en ungmö hör på den klagande vind,
då hviskar från qvällens stjerna
den gamle skaldens anderöst:
»Du hörde en suck ur Ingeborgs bröst.
Den gamla vågen, som sjunger här,
hon vandrade förr vid Sotaskär,
hon känner den sucken, och hör den så gerna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
