Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hugleik dock trotsade mängden och faran:
"hjelm han ej hade; sköld han ej höll;
af jättestark Hake han nåddes och föll.
Så striden vardt slut.
Skalden. .
»J höge andar, som ert bo
ren byggt i stjernhvalf,
du stolte Yngve, dystre Alf!
ert stoft jag manar nr ätthögens ro.
Se, främlingar trampa Fyrisslätt,
och genljnd af fräcka vikingaqväden
skakar kronan af heliga traden
i Odens fridlysta land!
O kommen, J hamnar af ynglingaättl
pä stormens vinge i midnattsstand,
må J som lågor kring kungssalen ila
och bränna den ned på de män, som der hvila!»
Sid. 241, raden 22. — Sid. 242, raden 18.
Skynda o stormvind, och lågorne slunga
mot böljan och skyn!
Härliga syn!
Nornan en ättling ej unnade mig,
hvilken min Drapa en dag kunde sjunga;
men icke mitt namn försvinner:
som en eldstod höjer det sig,
och härligt, evigt det brinner!»
Stràndvättar.
»Vinden sofver, striden tiger;
blott en rökstod upp nu stiger.
Högt den växer, vidt den sväller,
och kring vågen eldkorn falieri
Ha! Kung Hake sjelf der tågar;
vingen af hans drake lågar,
och den stolte synes skrida
at, långt ut åt fjärden vida.
Hafsbrynen flammar;
himmelen skinér!
Strandskogens stammar
fargorna skifta.
I löften det hviner;
och vimplarna hvifta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
