Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
4.
HERMAN. En gammal Herde, stödjande sig Tid
en staf.
Herden.
Yngling! vill du längre svärma?
Hör! ren slår din middags-timma!
Yet, fast hon bär sommarns värma,
skall en kulen aftondimma
snart, — ja, snart sig till dig närma.
Räds! ty kärleken bär pilar;
fliten deras sår blott läker.
Hvila ej, fast stormen hvilar!
Yar i sommarns lugn ej säker;
minns, snart komma höstens ilar.
(starkare)
Ja, sin vinge Tiden höjer,
snart dess flägt din ådra kyler!
Ye den Skördare, som dröjer
till dess snön hans åker skyler:
blott sin graf, — sin graf han plöjer.
(Herman fattar Herdens hand, dl de andra inkomma.)
5.
De förra. Hafsfrun. Vingade Vindar. Skogsfrun.
Slafvar, i gyllene länkar.
Hafsfrun, i en ljusblå glittrande drägt, en
perlgördel om lifvet och en korallkrona på
utslagna håret. I handen en vindharpa.
O, yngling! O, yngling! hvi sitter du här?
Kom, kom till min boning; så prägtig den är.
Kom! Kärleksgudinnan hon föddes ju der?
Af perlrika stränder dess väggar bestå,
ett tak utaf silfrade vågor derpå;
en spira af klippor, så hög och så blå!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
